Sandra skrev nåt så väldigt klokt i sin blogg som jag bara var tvungen att sno rakt av. Det är preciiiis så som jag tycker att man ska tänka. hon är så himla klok min lilla fina Sandra!
Jag ska börja förhållandet till vänner och andra personer i ens närvaro som en bankrörelse. Varje person har ett konto hos mig, jag är banken. Dom som ansöker om kredit eller ligger minus riskerar att inte få vara kvar som kund, dom som ligger balanserat eller ett har ett stort sparkonto får vara kvar, stora uttag kräver att dom är kreditvärdiga, likväl ska stora insättningar belöna sig. Människorna omkring mig är mina kunder och dom måste jag förvalta, det kräver engagemang och förtroende, från båda. Försvinner det, då försvinner kärnan i det hela måste leda till ett snabbt beslut om fortsatta affärer.
Visst är det så man borde göra!? Frågan är om man har styrkan/modet/viljan att efterleva det?
<3 söta, söta! Ja, jag tror man har modet och styrkan till det. Men det svåra är nog att förstå vad det är som sker när det sker kanske. Man är lite dålig på att sätta gränser. Eller nåt... jag vet inte ;). Puss
SvaraRadera